Infarkt

Tisdagen den 5 augusti 2003 var min "kompissa" Inga-Lill och jag i Öckerö kyrka för att lyssna till Dana Dragomir, som höll konsert där. En högtidsstund för musikälskare.

När som vi satt där, kände jag lite ont i bröstet, och tänkte inte mer på det. Den minnesgode läsaren kommer nog i håg att detta var en varm vecka denna sommar. 1988 var jag i "Amerikat" och upplevde +41⁰C, och lovade att aldrig gny på temperaturer under +41⁰C i Sverige. Detta löfte är nu reviderat till +30⁰C.

Onsdagen kom med mer värme. Var till affären, som ligger 100m hemifrån. Och på hemväg gjorde det ont igen. Till saken hör att i bland kan det vara svårt att skilja på värk från min Losec-behövande magmun och andra bröstsmärtor. Men detta var något annat, ty jag orkade knappt gå hem. Det onda släppte och på kvällen bevistade vi "Jeppe på berget" på Gunnebo slott, med bland andra Kent Andersson och Lasse Brandeby som skådespelare.

På vanliga teaterföreställningar byter man scendekor med publikum kvar i salongen. Här fick publikum byta salong för att se den nya dekoren! Torsdag 7/8 var jag en vända till kommuntippen med skräp och väl kommen därifrån skulle jag gå från bilen till bostaden -50m- trodde att jag skulle behöva sätta mig för nu gjorde det ONT!. Insåg att något var tokigt och kontaktade vårdcentralen, där jag fick svaret "Kom hit på en gång" för man anade väl att det var infarkt på gång.

Väl innanför dörren där blev jag nästan ikullsparkad och lagd på bår, hann inte ens anmäla/betala, vilket brukar vara viktigt när man besöker vårdcentral. Detta var vid 10-tiden.

Beredskapsdoktorinnan kopplade upp mig mot en EKG-apparat, men såg inget oroväckande, men med min beskrivning av värk och en Nitromex under tungan, som lättade värken, togs beslut att åka "gul bil med blåa lyktor" till Alingsås hospital.

Ambulanspersonalen kopplade EKG på mig, vilket via telefon sändes till hjärtläkaren i A-ås, så han visste om min belägenhet. Väl ditkommen hamnade jag på en Hjärtintensivavdelning. En doktor pratade med mig om en massa saker, vilket jag i mitt omtumlande tillstånd knappt kopplade. Skulle ju deltaga i en spelkurs i Skara fredag-söndag, samt övervara överräckning av stipendium till vårat Spelmanslag. (http://www.wattlebygden.nu) Denna handlig fanns hos mig, då jag tillsammans med en spelkompis, designat denna.

Läkarn tryckte in morfin i kroppen så att jag lugnade ner mig. Skulle ju även ha tag i spelmanslagets medlemmar för att meddela min uppståndna situation. Efter denna första stressiga upplevelse meddelades jag, att innan måndag skulle företas en kontraströntgen av kranskärlen antingen i Borås eller Sahlgrenska i Göteborg.

Natten mot fredag förflöt lugnt, då jag blivit istoppad massa mediciner. Fredagen blev det ytterligare prover och god service av personalen. Vid 3-tiden kom det ambulanspersonal och vårdare som talade om att det var dags att åka till Sahlgrenska. Under resan dit informerades jag av ambulanssjukskötersakan (puh!) vad som skulle ske med mig. Jaha så kom vi till Hjärtintensivavdelninen (Hiva), kördes in i ett kallt mörk rum där jag överflyttades till en röntgenmaskin. Man förberedde mig för ingrepp med att steriltvätta mig lite här och där. Röntgenläkaren kom och efter bedövning i ljumsken tryckte han via pulsådern något långt rör och sprutade in kontrastvätska i blodsystemet. Efter en stunds arbete så kom kommentaren "Ja där är förträngningen, helt enligt EKG. Vi spränger nu" . In med nästa grej i ljumsken och upp till förträngningen, där ballongsprängning skedde plus att man la in någon form av nät, som håller blodkärlet vidgat. Av dessa ingrepp kändes ingenting! Hela jobbet tog ungefär en timme, tror jag. Nu började det jobbiga. Blev informerad om att en pulsåder, som är öppnad skall förses med tryckförband, och det vet du väl om? Jojo. In på sal och placerad i säng med stränga order att ligga still. Tryckförband lades i ljumsken och "Ligg nu still annars tar jag dig i örat", görjobbigt. Timmarna släpade sig fram och det började verka i ryggen, vilket föranledde injicering av bedövning som gjorde att livet blev mycket angenämare. Förmanades åter om att ligga still! Ligger man still, så skall vissa kroppvätskor ut, och för ändamålet designad flaska fördes till lämplig kroppsdel. Inte f-n kom det något, så avtappningsorganet försågs med för avtömning lämplig utrustning.

Uj va gott, när trycket lättade. Efter ytterligare injicering av bedövning randades lördagen och tryckförbandet togs bort efter 13 timmar. Dessa timmar var långt jobbigare än själva ingreppet. Nu fick jag röra mig lite smått! I sängen, för jag hade hjärtövervakning inkopplad. Hr Doktorn kom och tyckte att det kanske kunde tänkas att flytta tillbaka mig till Alingsås någon gång under eftermiddagen. För att kunna bli mer rörlig försågs jag med trådlös övervakning, och började promenera omkring mellan slumringarna i sängen. Senare på kvällen bevistades TV-rummet och vid 23 letade man rätt på mig och meddelade att orange bil var beställd. Orange? Är den inte gul? Sköterska var nog färgblind. Så blev det dags att åka, och vi tog varvet runt Aveny'n i Göteborg för att titta på Göteborgskalaset samtidigt som Robert Wells hade gjort sitt på Nya Ullevi. Mycket folk på stan. Framkommen till Alingsås-sjukan bjöds jag på kvällsmat och kojade in vid 1-tiden på natt mot söndag. Söndag och måndag förflöt i lugnets tecken och samvaro med andra uppegående "hotellgäster". På måndag sades det att det blir hemfärd i morgon.

Efter diverse samtal med sjukgymnast, hjärtsyster och -doktor var det så dags att bli hemkörd. Fick åka hem med doteren till en spelkompis, som blivit inlagd för någon feberåkomma. Nu gäller det att se till att ta det lugnt och komma tillbaka till den konditionsnivå jag var innan (inte alls svårt!), samt överträffa denna och dessutom bli god vän med mitt "dåliga samvete" vilket är ett kilogramvisande instrument.

Slutord:

Det är förvånande att en hjärtinfarkt fixas med fem dagars sjukhusvistelse. Och på vilket hotell kan man bo för 80:-/dygn med helpension och god vård: Svensk sjukvård är inte alls dålig! Känner Du tryck i bröst, allmänt olustig och orkeslös, så var inte rädd att ta kontakt med vårdinrättning eller SOS för att snabbt få hjälp. Om hjärtinfark han läsas på http://www.infomedica.se/

Ett hjärtligt tack till all personal, som hjälpt mig tillbaka.

Min e-m: je@rydstrom.info

2003-09-19