Kattastrofen

Kattastrofen

En gång i tiden (1974-1994) hade jag en katt, som var en fröken.
Hon döptes till "Snurran" för sådan var hon.

Om denna katt kan berättas lite historier.

Hon hade en egen ingång till källaren, som bara gick att öppna utåt, men hon kunde öppna den utifrån, första gången med en aptitretande sillabit på insidan.

I bland bodde hon i grannens pannrum, för dit fanns oxå kattlucka, och hennes mamma bodde grannens hus.

När mars månad infinner sig, så blir kattfröknar av med frökenheten, och blir så småningom mammor.

För att förhindra sådant, så bjöds det på p-piller varje torsdag. Så hände det sig att "Min mamma missade att ge missan antimisspiller, så det blev småmissor igen" Vis av skadan blev kattan med hjälp av djurdoktor en "det"-katta.

Finns en julgran inomhus, och med röda kulor, så måste granen undersökas, så ock våran gran. Kulor var roliga att daska till och att klättra var ju toppen! I bland välte granen.

Varför skall man gå ut i skogen när skogen finns inomhus och nöden tränger på och en mjuk heltäckningsmatta finns att krafsa i. Denna olat tog ett tag att komma underfund med.

"Snurran" ställde till med en katastrof: Min mor höll på med köksgöromål och tog ett steg bakåt och där var "Snurran". Mor trillade och kattan döptes till "Kattastrofen".

"Kattastrofen" mobbade mig. Hon var otroligt musikalisk så när jag tog fram fiolen så stack hon på dörren ut. Men så en dag så spelade storspelemannen Johnny Soling på TV. "Kattastrofen" la sig framför TV:n och med ett klart spinnande markerade hon att "så skall det låta". Snacka om att bli mobbad! Denna historia berättades för Johnny Soling och han fick sig ett gott skratt.

Dagen före nyårsafton 1994 slutade hon sina dagar. Hon var helt uttorkad så farbror djurdoktorn tyckte så var bäst. Hon gillade inte att åka bil, och dessutom instängd i en bag, men det var som om hon var helt på det klara med vad som skulle ske. Blicken hon gav mig strax innan insomnandet kan aldrig glömmas.