Reservdelen
Efter många år av ett knä, som inte varit på min sida, utan spökat med värk, och sömnlösa nätter så bestämdes i samråd med "husläkaren" att åtgärder skulle vidtagas. Detta var i maj 2008. En remiss till Alingsås lasarett skickades och svar erhölls efter någon vecka att det var 4-5 månaders väntetid. I oktober månad tänkte jag kontakta ortopeden i A-ås, för nu började det bli jobbigt med värk och Alvedon på kvällen för att kunna sova. Detta blev bara en tanke, för det damp ner ett brev, att jag var välkommen till sjukan den 14 oktober. Samt att knäet skulle bli föremål för röntgen. Denna inbjudan accepterades och jag infann mig. Doktorn och jag pratade en hel del samtidigt som bilddokumentation studerades. Klart var att knäleden saknade brosk på insidan. Det beslutades att knäet skulle "renoveras" före eller efter jul? Med tanke på bil och cykelförbud på 8 veckor bestämdes, att åtgärd skulle ske före jul. Den 16/10 kom åter inbjudan att infinna mig på lasarett för div. provtagning och allmän information den 4/11, samt att jag skulle inställa mig den 16/11 för operation dagen efter. Alla planerade aktiviteter inställdes. Den 16 togs färden med hjälp av Kerstin och Walter. Blev installerad, men det hände inte så mycket förrän det närmade sig sängdags. Order från personalen: I kväll skall du lavemanga och duscha tvåla in dig, duscha tvåla in dig och ytterligare duscha. Rena sjukhuskläder och ner i sängen och inte lämna denna förrän nästa dag, då hela tvätt- proceduren skulle upprepas. Detta var ett led i att bli bakteriefri.
Dagen för operation kom och på klassiskt vis "Din plats i kön är nummer 3 och vi tar hand om dig snart". Efter dusch enlig ovan, försågs jag med inslang. I inslangen droppades det näring, bedövning, antibiotika och annat mojsmojs. Åktur till operation förytterligare väntan och montering av utslang på väl valt ställe. Så in i nästa rum, där bedövning skulle ske. "Vik ihop dig som en banan med huvet i bröstet", Jag - banan! Ett stick i ryggen och bena försvann. Ingen idé att röra på tårna, Öronen försågs med klassisk musik vilket var skönt att lyssna till. Lite problem med bedövningen innan den var välbalanserad. Jag undrade "Skall doktorerna stå där och tjôta och inte göra något?". Efter en liten stund hördes något som liknade en mindre motorsåg, och borrmaskin. Hörde hur det bankades med en klubba och kände hur operationsbordet rörde sig. Efter en stund syddes jag ihop med ett 20 cm långt sår över knäet, försett med 28 giraffer, nä agraffer. Detta tog c:a 1½ timma. I väg till uppvak där bedövning släppte så sakteliga och värk ökade. Intogs värktabletter i massor, för att hålla värk borta. På tisdagen tillbaka till sal "Nu skall du upp ock stå!" Sade de sadistiska söta sjukgymnaster och systrar. Sänggymnastik för att få i gång cirkulation och mera värktabletter. Onsdag torsdag fortsatte gymnastik och jag hade blivit utvald till stickobjekt för jag skulle förses med insulin och annat. Fredagen kunde jag ta mig hjälpligt fram med hjälp av rullator. Och på lördag (22/11) ledsnade systrar på mig och skickade hem mig med order att gympa hemma. På lördagen bar det av till "Le Rum" för intagande av plankstek Dädu, satt bra. Trots att knäet var reparerat värker det av h-e och mest på nätter. Medskickad antivärk gjorde föga nytta och annan antivärk rekvirerades. Det är tur att affären är 200 m hemifrån. Med hjälp av rullator går det bra, men jag är genomsvett efter en sådan tur. Allt eftersom dagarna går blir knäet bättre och i dag (5/12) kom jag på mig själv att promenera runt i lägenheten utan rullator. Synd för då kan jag ju valla dammsugaren!. Den 8/12 skall agrafferna bort och sjukgymnastiken besökas, och i början på januari skall doktorn kolla knäet. Innan dess är det cykel och bilköraförbud.Nu återstår att "lära gå i trappor".
För att få mera information om knäoperation bifogas 2 länkar:
http://www.ltkalmar.se/lttemplates/Page____3591.aspx
<©>
2008-12-06
Jan-Eric Rydstrom